Är ni precis som jag tidsoptimister och tror att ni hinner utföra fler arbetsuppgifter än man hinner med under en arbetsdag? Har ni också fullbokade kalendrar och hinner knappast gå på toaletten mellan alla möten? Har ni precis som jag överfulla e-postkorgar som behöver hanteras, oftast efter ordinarie arbetstid?

Jag brukar gnälla om min fulla kalender och att jag inte hinner läsa alla e-post som kommer in under varje dag. Jag sitter under en normal arbetsdag åtminstone 85% av tiden i möten. Både möten som jag blir inbjuden till men också möten som jag har bjudit in till.

Under denna vecka har jag varit ledig och firat det iranska nyåret i Mexiko. Jag har varje natt innan jag ska sova tänkt på att alla mail som kommer att ha samlats i min korg när jag kommer tillbaka till jobbet. Något som har stressat mig något.

Igår kväll innan sovdags började jag fundera på varför det blir så och kom på en fras från min utbildningstid (när jag studerade till organisationskonsult), nämligen att det bara finns två måsten i livet. Det ena är att vi alla måste dö någongång och det andra är att jag måste välja, dvs att allt jag gör är antingen ett medvetet eller omedvetet val.

Det är således jag själv som väljer att vara med på alla möten. När jag svarar på alla mail, istället för att uppmana dem som mailar mig att ta egna beslut inom de givna ramarna så fortsätter mailen att rasa in. Jag känner mig helt enkelt viktig när jag är med på alla möten, då jag vill vara med och påverka. Det behöver inte vara en dålig sak, men det är ju ingen som står med en pistol mot min tinning och tvingar mig att delta på alla möten. Vissa möten är jag utifrån min yrkesroll tvungen att vara med på, men det är långt ifrån alla som är så.

Jag har varit med om att jag och några kollegor har gnällt över att vi sitter i många möten och i nästa minut kommit överens om att vi ska ett möte kring en viss fråga. Lite paradoxalt kan man tycka, eller hur?

Jag menar att det är vi själva som sätter oss i den situationen, då det är jag som äger min agenda och ingen annan. Det är jag som bestämmer att tacka ja eller nej till ett möte, i varje fall 80% av fallen är det så.

Därför har jag bestämt mig för att när jag kommer tillbaka till Sverige så ska jag minska antalet möten jag är med på genom att aktivt tacka nej Till möten där jag inte tror att jag gör nytta. Sitter jag på ett möte där jag inser att jag inte tillför något eller att mötet inte tillför mig något, kommer jag artigt säga till och lämna mötet. Jag hoppas att jag kommer att lyckats och det kommer att bli en förbättring i det Framöver.

Hur brukar du göra för att få tiden att räcka till?