För cirka ett år sedan fick vi, cheferna på vår arbetsplats, en ’liten’ läxa – att skriva ner våra ledarlöften. En uppgift som jag först trodde var lika lätt som att försöka tämja en elak katt med ett knippe sparris. Men vet ni vad? Det tog bara 20 minuter att lista ut mina löften, som nu känns lika äkta som julmusten jag dricker i juli, bara för att jag älskar det.

Under mina år i arbetslivet har jag besökt fler arbetsplatser än jag har ätit kanelbullar på kanelbullens dag, och det är inte lite det, kan jag säga! Jag har träffat allt från chefer som är så förvirrade att de skulle behöva en karta för att hitta ur ett öppet rum, till de som verkar tro att kontorskorridorerna är ett utmärkt ställe för att uttrycka sin egen version av ”Största gnällaren vinner”.

Ett minnesvärt tillfälle var när jag frågade en kollega på ett tidigare jobb om han förstod sitt uppdrag. Han svarade, ”Ja, jag vet precis vad jag ska göra, men tyvärr verkar min chef ha glömt bort det.” Vi har nog alla träffat den där chefen…

På min nuvarande arbetsplats är vi inte bara snälla mot varandra, vi tar hand om varandra som om vi vore familj. Ja, ni hörde rätt, vi är som en stor, glad familj som jobbar tillsammans för att skapa agila strukturer med värdeströmmar i fokus. För visst, det låter lite som om vi är med i en superhemlig agentorganisation som räddar världen. Men det är vad vi gör 🙂

Mina löften till mina medarbetare är följande:

• vara transparent och öppen

• ha mod och tillit att släppa taget när det behövs

• vara prestigelös

• erkänna mina misstag

• inkludera mina kollegor

• engagera mig för jämlikhet och jämställdhet

• bidra till att skapa en god arbetsmiljö

• men framförallt att vara en ambassadör för min arbetsgivare – visa vägen och skapa förutsättningar för våra medarbetare att lyckas i att nå visionen.

Så där har ni dem, mina löften. Jag vet att mina fantastiska medarbetare inte kommer att tveka att påpeka om jag börjar svikta.