Den 10 november 1983. En pojke kliver av tåget på Stockholms central. Hans blick är fylld av förväntan, en antydan till oro, och vid fötterna vilar en sliten resväska. Det är hans första steg i Sverige, landet som snart kommer att bli hans hem.
Kära du, pojken på perrongen,
Jag ser dig där – så liten men ändå så stark. Du står på tröskeln till något nytt, något okänt, och kanske anar du redan nu att detta land kommer att förändra dig på sätt du ännu inte kan förstå. Sverige kommer att bli din arena, din plats i världen där du inte bara kommer att växa och lära, utan också forma din framtid, dina drömmar och den person du ska bli. Det är här du kommer att finna din inre styrka och upptäcka vad du är kapabel till. Du kommer att tala ett nytt språk, skratta med nya vänner och uppleva känslan av att höra till – men också känslan av att stå utanför.
Sverige kommer att pröva dig, det vill jag vara ärlig med. Det kommer att finnas stunder när du känner att din kamp är större än andras, när blickarna omkring dig ser något annat än den du är, och dina framsteg ibland verkar osynliga för de som borde se dem. Du kommer att behöva kämpa hårdare, ta dubbla kliv för varje steg, och ibland kommer det kännas som om allt du byggt upp riskerar att falla sönder i mötet med andras fördomar. Men varje kamp är värd mödan, och varje motgång kommer att bli en del av den styrka som formar dig.
Kom ihåg att när det känns tungt, när du tvivlar på din rätt att vara här, är det just då du behöver stå fast. Varje insats du gör, varje liten seger och varje framgång är bevis på att du har en plats här – en plats du har förtjänat. Det är lätt att låta sig slås ner av andras ord och blickar, men låt aldrig deras tvivel bli ditt tvivel. Du har en plats här, och en dag kommer du att märka att även om inte alla ser det, så är det din uthållighet, din envishet, och din glöd som gör att du stannar kvar och reser dig starkare.
Det kommer att finnas stunder när ensamheten kryper nära, när du känner att ingen riktigt förstår vad du bär inom dig. Men jag lovar dig, det finns en dag i framtiden när du kommer att se tillbaka och inse att varje tår, varje svår stund, varje ögonblick av tvivel var en del av något större – en resa som formade dig. När du står där, starkare än någonsin, med blicken höjd och hjärtat fyllt av stolthet, kommer du att förstå att det var värt det. Så gråt när du behöver, kämpa när du måste, men ge aldrig upp.
Sverige är en plats där du kommer att skapa mening, där du kommer att finna möjligheter att påverka och förändra. Du kommer att stå i rum där beslut fattas, känna att din röst räknas, och uppleva att dina idéer bär vikt. Och när tvivlen smyger sig på, när du undrar om du orkar ta nästa steg, påminn dig själv om pojken på perrongen – han som trots allt såg framåt med förväntan och mod.
Och vet du, den där drömmen du bär på om att en dag bli författare – den kommer att slå in. Du kommer att få hålla din egen bok i handen, en bok där din röst får liv och når ut till andra. Så fortsätt tro på det du har inom dig, på berättelserna och orden som väntar på att få bli skrivna.
Med all styrka och kärlek,
Ditt 52-åriga jag