Vilka år det har varit. Alla tänkbara och tänkbara scenarier i diverse katastroffilmer som man har sett genom åren har mer eller mindre blivit besannade.
Det känns ibland som att vi lever mitt i en amerikansk film där de mest osannolika scenarierna blir verklighet. En verklighet där verksamheter stannar och människor sitter inlåsta för att inte smitta varandra eller sitter i skyddsrum inte långt ifrån oss för att överleva. Vi ser sjukdom, krig i vår närhet, ekonomiska ras, ökade priser och rädsla. Det som jag och troligen många av oss sitter och väntar på är var den där filmhjälten är som kan ta ledningen och vara den gode som skyddar oss mot galningarna i vår omvärld. Vad händer härnäst? Vad är nästa helt osannolika scenario?
Många är av naturliga skäl rädda och just rädslan är det farligaste av allt. Eftersom rädslan får oss att göra saker vi normalt inte gör, vi sluter oss, vi slutar tänka och vi blir större egoister än vad vi normalt är. Det är inget konstigt och det ligger i våra gener – det är ett sätt att försvara oss själva mot det som är farligt där ute.
Vi har flera gånger från olika håll hört att vi i Sverige ska ta vårt individuella ansvar i denna tid. Vi har hört både Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons tal där de ber var och en av oss att tänka på vår omgivning och våra medmänniskor. Vi behöver alla hitta en liten hjälte inom oss som orkar göra uppoffringar för att hjälpa andra.
De flesta organisationer (företag och offentliga organ) lever med en extrem situation just nu som ingen varit igenom tidigare. Det finns många just nu som siar om framtiden men det är bara en enda sak som vi alla kan vara säkra på just nu – att mycket är osäkert.
I min värld är det just i tider av osäkerhet som det finns stora möjligheter att lyfta fram det bästa av oss. Jag kan berätta om en situation från min barndom. Jag tränade Kung fu i en stadsdel i Tehran (Meidone Zhale) innan revolutionen. Vår granne brukade samla ihop oss barn på gården och skjutsa oss till och från träningarna. På morgonen fredag den 8 september 1978 åkte vi som vanligt till träningen. Det var mycket folk ute och det verkade som om det var en demonstration på gång, vilket var rätt vanligt vid den tiden – folk demonstrerade emot Shahen av Iran. Men ingen av oss visste om att denna dag, just på denna plats (läs mer om händelsen här) skulle en massaker ske några timmar senare och bli känt som den svarta fredagen – varav Black Friday har en annan betydelse för mig.
Det var något som var helt osannolikt, men det hände. Soldaterna öppnade eld mot sin egen befolkning och dödade allt i sin väg. De dödade främst pojkar som var i gymnasieåldern som demonstrerade, men bland demonstranterna fanns även flickor, äldre och barn. Demonstranterna skrek, ”Kanoner, stridsvagnar och kulor – de har ingen effekt på oss längre. Säg till våra mödrar att de inte har söner längre”. Det hade gått så långt att de inte gav sig för förtrycket, men ingen visste då att det skulle bli ännu sämre sen…
Det var då, hjältar dök upp och hjälpte oss barn på träningen att få skydd och komma ifrån våldet och gömma oss i sina hem för att vi skulle överleva. Da gav oss mat och vatten och lekte med oss för att glömma bort det läskiga som skedde utanför deras dörrar. De var mina hjältar, de räddade mina vänner och mitt liv och jag vet inte ens vad de heter och har aldrig kunnat tacka dem. Men de hade inte behövt lämna sina trygga hem, gå ut till träningslokalen och hämta oss, utan kunde likväl ha gömt sig själva och stängt oss ute, för rädda – det var vi alla.
Det jag vill säga är att dessa osäkra tider ger oss möjlighet att vara ödmjuka, innovativa och hitta smarta lösningar på problem, vara ännu mer flexibla och framförallt att lyfta varandra. Kanske kan vi också använda denna tid för att göra något för någon annan som har det svårare än vi har det.
Jag tycker att vi redan ser många fantastiska initiativ på verklig solidaritet, kreativitet och medmänsklighet. Detta är ett bevis på att många går runt och bär på en liten hjälte som nu ges tillfälle att komma fram. Vi lever som sagt var i en tid av osäkerhet, men kom ihåg att det inte är i vår komfortzon magi skapas utan när vi är utanför den.
Med de orden, önskar jag er alla en glad påsk.
