Det fanns inget ont i honom. Men vem berättar om henne?

Dani Dawoodson Razmgah · 2026-08-25

Jag läste DN i morse. Rubriken är ”Tidigare polisförhör om Liam Nebel: ’Finns inget elakt i honom’”.

Och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska känna inför det.

En 17-årig flicka är död. Tre tonårspojkar skadades, två av dem allvarligt. Några dagar senare vet vi redan väldigt mycket om den 18-årige man som misstänks för att ha gjort det. Vi vet saker om hans uppväxt, hans familj, hans tidigare kontakter med myndigheter, hans skolgång och hans psykiska mående. Vi får höra människor berätta att han var lugn, tillbakadragen och att de aldrig trodde att han skulle kunna göra något sådant här. ([SVT Nyheter][2])

Och jag förstår varför journalistiken ser ut så. Vi människor vill förstå det obegripliga. Hur kan en människa ta ett svärd, gå in på en skola och döda en annan människa? Fanns det varningssignaler? Kunde någon ha stoppat honom? Vad hände på vägen?

Det är relevanta frågor. Men jag kan ändå inte släppa känslan av att något blir fel.

För medan vi lär känna honom finns det föräldrar som har förlorat sitt barn. Det finns människor som ska gå in i ett rum hemma och mötas av saker som tillhör någon som aldrig kommer tillbaka. Det finns kompisar som ena dagen hade en vän och nästa dag ska försöka förstå hur resten av livet ska se ut utan henne. Det finns ungdomar som såg saker på sin skola som ingen människa, än mindre ett barn, borde behöva se. En vän till den dödade flickan har berättat om ögonblicket då hon fick veta att vännen var död. ([SVT Nyheter][3])

Ändå är det hans namn vi lär oss. Hans ansikte vi ser. Hans historia vi får berättad. Det finns också en annan sak som har gnagt i mig sedan Fagersta, och egentligen mycket längre än så.

Jag har själv bakgrund i Mellanöstern och är agnostiker. Om jag skulle begå ett fruktansvärt våldsdåd skulle det inte förvåna mig särskilt mycket om människor ganska snabbt började diskutera islam, islamism och min bakgrund. Kanske innan någon ens hunnit ta reda på att jag inte är muslim.

Det är en märklig reflex vi har. När någon med bakgrund i Mellanöstern begår ett våldsdåd behöver personen inte ens vara särskilt religiös innan religionen blir en tänkbar förklaring. När gärningsmannen är etnisk svensk börjar vi däremot sällan leta efter hans eventuella kristna bakgrund.

Och det senare är precis som det ska vara. Religion ska inte klistras på en gärningsman om det inte finns belägg för att religionen faktiskt har med brottet att göra. Problemet uppstår när vi inte visar samma återhållsamhet med alla. Jag är varken vänster eller religiös och känner inget behov av att försvara islamister eller någon annan sorts extremister. Jag avskyr extremism oavsett om den kommer från höger, vänster, religion eller vilken jävla riktning den nu kommer ifrån.

Breivik var högerextrem terrorist eftersom det finns överväldigande belägg för det. Trollhättan var ett rasistiskt hatbrott. En islamistisk terrorist ska kallas islamistisk terrorist när det finns belägg för det. Och när vi inte vet motivet ska vi klara av att säga att vi inte vet.

I Fagersta vet vi ännu inte. Däremot vet vi att konton som kopplats till den misstänkte förekommit i TCC-miljön, där massmördare och tidigare skolattacker glorifieras. Vi vet också att kontot innehöll referenser till bland annat skolattacken i Trollhättan och att polisen utreder materialet. Enligt DN hade han dessutom med sig vapen till skolan redan dagen före attacken. ([Dagens Nyheter][1])

Det är sådant som ska utredas. Inte vad vi tycker att han "ser ut som", vilket namn han har eller vilken religion någon på nätet bestämmer sig för att han representerar.

Men kanske behöver vi också fundera på varför vi är så oerhört intresserade av människorna som utför de här dåden.

Massmördare får namn, ansikten, biografier och ibland närmast mytologiska efterliv. Och just i det här fallet blir det extra obehagligt eftersom den nätmiljö som nu granskas bygger på precis den fascinationen. Massmördare görs till personer värda att följa, redigera filmer om och beundra. Sveriges Radio beskriver hur sådana gärningsmän hyllas i TCC-miljöer, och att material med referenser till tidigare skoldåd fanns på det konto som kopplats till den misstänkte. ([Sveriges Radio][4])

Då kanske vi åtminstone ska ställa oss frågan hur mycket mer berömmelse vi behöver ge nästa gärningsman.

Jag säger inte att medier ska sluta granska honom. Självklart måste vi försöka förstå vad som hänt, särskilt om kunskapen kan hjälpa oss att förhindra nästa attack. Men jag önskar att vi var lika nyfikna på människorna vars liv förstördes. Vem var den 17-åriga flickan innan hon blev ”den 17-åriga flickan” i våra nyhetsartiklar?

Vad drömde hon om? Vad fick henne att skratta? Vad skulle hon göra efter studenten? Vilka människor älskade henne? Vilka planer hade hon som nu aldrig blir av? En av hennes vänner har beskrivit att hon hade stora planer för framtiden. ([SVT Nyheter][2])

Det är nästan outhärdligt att tänka på. Om några år finns risken att många fortfarande kommer ihåg namnet på mannen som misstänks ha dödat henne men inte hennes. Det säger något om oss som samhälle som jag inte tycker särskilt mycket om.

Så ja, vi ska diskutera motiv. Vi ska prata om radikalisering, extremism, psykisk ohälsa, sociala medier, myndigheternas eventuella misslyckanden och allt annat som kan hjälpa oss förstå hur något sådant här kunde hända. Och vi ska göra det utan att använda olika måttstockar beroende på gärningsmannens namn, hudfärg eller den religion vi råkar tillskriva honom.

Men mitt i allt analyserande hoppas jag att vi inte glömmer vilka den här historien egentligen handlar om. Inte mannen med svärdet. Utan flickan som aldrig kom hem. De tre pojkar som skadades. Föräldrarna som fick samtalet ingen förälder ska behöva få. Syskonen, vännerna, klasskamraterna och alla de ungdomar som ska tillbaka till en skola som aldrig riktigt kommer att vara samma plats igen.

Gärningsmannen har redan tagit alldeles för mycket från dem. Vi behöver inte ge honom allt vårt ljus också.

[1]: https://www.dn.se/sverige/tidigare-polisforhor-om-liam-nebel-finns-inget-elakt-i-honom/?utm_source=chatgpt.com "Tidigare polisförhör om Liam Nebel: ”Finns inget elakt i honom”"
[2]: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/liam-nebel-18-haktad-for-skolattacken-i-fagersta?utm_source=chatgpt.com "Liam Nebel, 18, häktad för skolattacken i Fagersta"
[3]: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/minnea-var-med-17-ariga-flickan-fore-dadet-ser-henne-stanna-upp?utm_source=chatgpt.com "Minnea var med 17-åriga flickan före dådet: ”Ser henne stanna upp” | SVT Nyheter"
[4]: https://www.sverigesradio.se/artikel/fagerstaattacken-kopplas-till-hyllningar-av-massmordare?utm_source=chatgpt.com "Fagerstaattacken kopplas till hyllningar av massmördare | Sveriges Radio"