Du var inte dum för att du gav allt
Jag hör ganska ofta folk säga efter ett förhållande att de var dumma.
Jag gav allt. Jag ställde upp hela tiden. Jag gjorde allt för den personen. Och vad fick jag tillbaka?
Men var du verkligen dum?
Jag vet inte. Jag tänker snarare tvärtom.
Du gjorde kanske precis det man ska kunna göra när man älskar någon. Man ställer upp. Man bryr sig. Man hjälper till. Man finns där. Man ger av sig själv.
Det konstiga är väl egentligen om bara en person gör det.
För en relation kan inte fungera om den ena hela tiden ger och den andra mest tar emot. Det måste finnas någon form av ömsesidighet. Inte så att man sitter och räknar vem som gjort mest eller minst, men man måste ändå känna att båda vill samma sak och att båda anstränger sig. Det jag tycker är synd är när någon blir sårad och efteråt bestämmer sig för att aldrig mer göra om det. Aldrig ge lika mycket igen. Aldrig lita på någon fullt ut. Aldrig släppa någon riktigt nära.
Jag förstår varför man tänker så. Man vill skydda sig. Men då får ju nästa person betala för vad den förra gjorde. Det tycker jag är sorgligt. Självklart ska man lära sig något av det som hänt. Kanske såg man saker man borde ha reagerat på tidigare. Kanske satte man för få gränser. Kanske stannade man kvar för länge. Det ska man ta med sig. Men jag tycker inte att man ska lära sig att älska mindre.
Jag tror fortfarande på att ge mycket i en relation. Jag tror fortfarande på att ställa upp och faktiskt försöka bygga ett vi. Ibland ger den ena mer och ibland den andra. Så ser livet ut. Det viktiga är att det över tid går åt båda hållen.
Så om du någon gång tänker att du var dum som gav allt till någon som inte uppskattade det så tycker jag att du ska tänka en gång till. Du kanske inte var dum alls. Du kanske bara gav rätt sorts kärlek till fel person. Och det betyder inte att du ska ändra vem du är nästa gång.
Lämna en kommentar