Varför plugga något jag redan har arbetat med?
I höst börjar jag läsa ett helt kandidatprogram i statsvetenskap.
Mina närmaste tycker nog inte att jag är riktigt klok. Med alla högskolepoäng jag redan har och alla år jag har studerat olika ämnen ska jag alltså börja om med ännu ett helt program.
De har kanske en poäng.
Jag har haft olika roller inom myndigheter, bank, kommun och näringsliv. Jag har arbetat med ledarskap, styrning, regelverk, samhällsviktig verksamhet, digitalisering och internationell samverkan. Jag har sett hur politiska beslut blir till konkret verksamhet och vad som händer när de ska genomföras i stora och komplexa organisationer.
En ganska naturlig fråga är därför varför jag väljer att studera något som jag på många sätt redan har arbetat med under en stor del av mitt yrkesliv.
Svaret är egentligen ganska enkelt. Jag älskar att lära mig nya saker.
Jag börjar inte från början och jag behöver knappast en grundkurs för att förstå hur en myndighet eller en stor organisation fungerar. Däremot vill jag sätta akademiska begrepp, forskning och teori på sådant jag har upplevt i praktiken. Erfarenheten har gett mig en förståelse för hur saker faktiskt fungerar. Utbildningen kan hjälpa mig att se samma erfarenheter ur andra perspektiv.
Efter många år i arbetslivet är det lätt att erfarenheter blir till sanningar. Man har sett vissa mönster så många gånger att man slutar ifrågasätta dem. Då kan det vara nyttigt att återvända till universitetet, möta andra perspektiv och tvingas motivera sina slutsatser med mer än att man har varit med förr.
Jag tror också att lärandet håller oss levande. För mig har studier aldrig bara handlat om högskolepoäng, titlar eller en examen. Det handlar om nyfikenhet och om känslan av att det fortfarande finns så mycket kvar att förstå.
Jag tar med mig många års erfarenhet in i studierna. Förhoppningsvis tar jag sedan med mig nya perspektiv, större ödmjukhet och en djupare förståelse tillbaka till arbetslivet.
Så ja, mina närmaste får nog fortsätta undra om jag verkligen är klok.
Själv hoppas jag bara att jag aldrig blir färdig med att lära mig.
Lämna en kommentar